<i>︎Det där är inte jorden, utan Proxima b,</i>︎<i> ︎en nyupptäckt planet som liknar jorden–</i>︎ <i>︎–och där det</i>︎<i> ︎skulle kunna finnas liv. Kanske. </i>︎ <i>︎Vi människor har i alla tider</i>︎<i> ︎sökt svar på hur allt hänger ihop.
</i>︎ <i>︎Mycket har vi lärt oss,</i>︎<i> ︎men oändligt återstår. </i>︎ <i>︎Men hur kan folk mitt i alltihop tro på Gud? </i>︎<i> ︎Frågan är inte direkt ny.
</i>︎ <i>︎Redan på 1600-talet debatterade man</i>︎<i> ︎om vetenskap och religion var förenliga. </i>︎ <i>︎Då var de flesta vetenskapsmän troende–</i>︎ <i>︎–och menade att man genom vetenskapen</i>︎<i> ︎bättre kunde förstå hur Gud skapat. </i>︎ <i>︎Än i dag finns det forskare som både</i>︎<i> ︎jobbar vetenskapligt och tror på Gud.
</i>︎ <i>︎Ny kunskap hindrar inte människor</i>︎<i> ︎från att tro. </i>︎ <i>︎Inte ens i Sverige, ett av världens</i>︎<i> ︎mest sekulariserade länder. </i>︎ <i>︎Ungefär 15 % av Sveriges befolkning</i>︎<i> ︎tror på Gud.
</i>︎ <i>︎Bland dem anser den stora majoriteten–</i>︎ <i>︎–att vetenskapens förklaringar</i>︎<i> ︎om världens tillkomst gäller–</i>︎ <i>︎–och att de heliga skrifternas förklaringar–</i>︎ <i>︎–mest ska ses</i>︎<i> ︎som symboliska och livstolkande. </i>︎ <i>︎Bara 15 % av gruppen anser</i>︎<i> ︎att religionen går före naturvetenskapen–</i>︎ <i>︎–vilket kan jämföras med till exempel USA,</i>︎<i> ︎där nästan hälften tycker så. </i>︎ <i>︎Av Sveriges befolkning är ungefär</i>︎<i> ︎15 % ateister.
De tror inte på någon gud. </i>︎ <i>︎Vad de övriga 70 % säger</i>︎<i> ︎ska vi återkomma till lite längre fram. </i>︎ <i>︎Religion och livsåskådning</i>︎<i> ︎finns i många nyanser.
</i>︎ <i>︎Här kommer t. ex. Antje Jackelén</i>︎<i> ︎som är ärkebiskop i Svenska kyrkan.
</i>︎ <i>︎Här har hon klätt sig i finkostymen</i>︎<i> ︎inför högmässan i Uppsala domkyrka. </i>︎ <i>︎Christer Sturmark är sekulär humanist,</i>︎<i> ︎vilket inte är en religion–</i>︎ <i>︎–utan en livsåskådning. </i>︎<i> ︎Han tror inte på Gud.
</i>︎ <i>︎Mohammad Muslim Eneborg är muslim–</i>︎ <i>︎–och imam i en liten moské</i>︎<i> ︎i Vasastan i Stockholm. </i>︎ <i>︎Och till sist Jan Bärmark som är buddist</i>︎<i> ︎och professor emeritus i vetenskapsteori. </i>︎ Naturvetenskapen förklarar hur, och religionen ger oss en kontext: Varför är det så?
Hur ska jag förhålla mig? Vad innebär det för mig? Den ger oss en kosmologi – en lära om hur världen ser ut.
Det är den teoretiska sidan. Annars är det teknik. Religionen ger oss en anledning att leva och gå upp på morgonen.
Naturvetenskapen ger oss förståelse för hur världen ser ut och fungerar. En livsåskådning är mer än det. Det är också en värdegrund.
Tron och vetenskapen är nog de starkaste krafterna som skapat den kultur vi har. Och de måste samverka för världens bästa. Nej.
Big bang är Guds sätt att skapa tid och rum. Dalai lama fick en fråga om detta. Han sa: "Gud är er angelägenhet.
Vår angelägenhet är karma. " Det vill säga orsak och verkan, vilket ju ligger närmare naturvetenskapen. Gud är det inte tal om i buddismen.
Nej. Man måste inte välja mellan Gud och big bang. Däremot är det så att den kosmologiska världsbild som vetenskapen har gett oss– –den behöver inte en gud för sina förklaringar.
Gud är inte utesluten, men Gud är överflödig i den förklaringsmodellen. Jag känner absolut inte det. Jag tycker att jag kan hitta stöd i Koranen för big bang.
Fast kommer det sedan nya rön inom vetenskapen, så får man inte fastna: "Men det stod ju i Koranen, i den gudomliga skriften! " Naturvetenskapens förklaringar måste gå före religiösa förklaringar– –därför att naturvetenskapens förklaringar bygger på belägg. Man har studerat hur världen fungerar, gjort experiment och så vidare.
De religiösa förklaringarna bygger inte på belägg– –utan ofta på gamla skrifter, uppenbarelser eller profeters ord. Jag skulle nog vilja säga som Einstein, som jag ser som en otroligt vis person. Han har skrivit en hel del om vetenskap och religion.
Han säger att konflikten dem emellan är en chimär: den är inbillad, den finns inte. Vetenskapen ska förklara sin sak. Religionen har mer att göra med hur vi förhåller oss till det.
Då får man titta närmare på vad de egentligen talar om. Det är ju så att naturvetenskap och tro– –delar mycket samma historia och samma frågor, men de har olika perspektiv. Tron har påverkat naturvetenskapen.
Naturvetenskapen har påverkat tron. Dialog är nyckelordet mellan vetenskap och religion. <i>︎Detta är religionsforskaren Erika Willander</i>︎<i> ︎och rymdforskaren Ulf Danielsson.
</i>︎ <i>︎Förutom att försöka få plats på samma bild</i>︎<i> ︎ska de också hjälpa till att fundera över–</i>︎ <i>︎–hur religion och naturvetenskap</i>︎<i> ︎kan leva sida vid sida. </i>︎ Som jag ser det, handlar det om att om man ska bilda sig en livsåskådning– –så måste man ta reda på: Hur ser världen ut? Min livsåskådning måste ju på något sätt reflektera världen som den faktiskt är.
Det är inte alltihop, men det måste ligga till grund. Där kommer naturvetenskapen in. I den meningen ligger naturvetenskapen före religionen– –när det handlar om att beskriva den materiella verkligheten.
Om man tänker på hur det ser ut i Sverige i dag, där många religiösa företrädare. . .
Man kan prata om en hållbar teologi, till exempel, som jag precis har skrivit om. Jag har skrivit en text om vad präster tror på– –när det gäller sånt som kan klassas som övernaturligt– –alltså där det verkligen blir en form av möte med naturvetenskapen. Som jag förstår litteraturen jag har läst– –så handlar frågan mycket om: Hur bygger man någonting?
Pratar man om Gud på ett sätt som också tar hand om det vi håller för sant– –alltså det vi vet om världen, så att man kan ha både och, samtidigt? Då är det så att man rättar sig, som du säger. Vetenskapen går före.
Sen försöker teologerna ta reda på vad man redan vet och vad folk tänker om det– –och så försöker de göra en teologi som stämmer överens. <i>︎Skapelseberättelser finns</i>︎<i> ︎hos jordens alla folk. </i>︎ <i>︎"I begynnelsen skapade Gud</i>︎<i> ︎himmel och jord", står det i Bibeln.
</i>︎ <i>︎"Han som har skapat himlarna och jorden</i>︎<i> ︎och allt som finns däremellan"–</i>︎ <i>︎–står det i Koranen. </i>︎ <i>︎Via vetenskapen vet vi</i>︎<i> ︎att allt startade med en explosion. </i>︎ <i>︎Eller, explosion.
. . </i>︎<i> ︎Mer en expansion, om vi ska vara petnoga.
</i>︎ <i>︎Men när astronomen Fred Hoyle</i>︎<i> ︎skulle förklara i radio på 40-talet–</i>︎ <i>︎–sa han "big bang" för enkelhetens skull. </i>︎<i> ︎Och så har det hetat sedan dess. </i>︎ <i>︎Steget från religiösa förklaringar</i>︎<i> ︎till vetenskapliga–</i>︎ <i>︎–har som bekant även tagits</i>︎<i> ︎när det handlar om människans tillkomst.
</i>︎ <i>︎"Gud skapade människan till sin avbild"–</i>︎ <i>︎–står det i Första Moseboken</i>︎<i> ︎som skrevs omkring 1000 f. Kr. </i>︎ <i>︎Det här blev även svenskarnas sanning</i>︎<i> ︎när landet kristnades på vikingatiden.
</i>︎ <i>︎Innan dess trodde vi att Oden hade skapat</i>︎<i> ︎de första människorna av två trädstammar. </i>︎ <i>︎Men människans vetgirighet</i>︎<i> ︎lät sig självklart inte nöjas med det här. </i>︎ <i>︎Den 24 november 1859</i>︎<i> ︎kom den här ut i handeln:</i>︎ <i>︎"Om arternas uppkomst genom naturligt</i>︎<i> ︎urval".
Författare: Charles Darwin. </i>︎ <i>︎Alla 1 250 exemplar såldes slut</i>︎<i> ︎redan första dagen. </i>︎ <i>︎Här beskrivs för första gången–</i>︎ <i>︎–hur allt liv på jorden har utvecklats</i>︎<i> ︎från en gemensam urform.
</i>︎ <i>︎Hur får man då evolutionsteorin att gå ihop</i>︎<i> ︎med religiösa skapelseberättelser? </i>︎ Evolutionen ger oss ett sätt att förstå hur det gick till. Ofta behöver man förstå någonting ordentligt för att kunna omfatta det.
Det kanske inte räcker med bara "Gud skapade människan". Men hur gick det till? Varför är det så här?
Svaret är inte tillfredsställande, det räcker inte. Där ger vetenskapen en kontext som hjälper en att förstå det fantastiska i– –hur det här enorma, otroliga systemet som vi lever i, som heter världen, fungerar. Då blir det bara ännu mer att tro på för en troende.
Evolutionen lär oss att det finns vissa mekanismer som styr utvecklingen av livet. Sedan 1859, när Darwin lanserade utvecklingsteorin– –så har vi lärt oss att förstå de här mekanismerna bättre. Ett tag tyckte man att det drivande var<i> ︎survival of the fittest–</i>︎ –att bara den starkaste överlever.
Men nu har vi förstått– –att det finns mekanismer av samverkan som är nog så intressanta att studera. Vi kan oavbrutet lära oss av evolutionen: Hur människan, naturen och djuren förändras. Det ger oss en mer nyanserad bild av hur vår värld ser ut.
I buddismen finns inte tanken om en skapelse. Det finns flera universum, flera världar som kommer och går. Ja, evolutionen är Guds sätt att skapa.
Gud skapar i och med, och under det att naturliga processer pågår. Det är möjligt, men i buddismen finns inte den tanken. Evolutionen är en beskrivning av hur arter och varelser utvecklats på jorden.
Ett vanligt missförstånd är att evolutionen bygger på blind slump. Det är inte så. Evolutionens centrala mekanism är det naturliga urvalet– –alltså att de varelser som är lite bättre anpassade till sin miljö får fler ungar.
Därför ärvs de egenskaperna av flera. Det är själva mekanismen i evolutionen. Där finns ingen guidande eller designande kraft utifrån, för då är det inte evolution.
När vi talar om skapelsen, talar vi ju om att världen står i en relation till Gud. Där finns det här löftet att Gud för sin skapelse till fulländning. Bortsett från att man inte tror på en skapelse, så finns det inget mål.
Ja. Vi är målet. Alltihop är till för människan.
Vi är skapelsens höjdpunkt. Det finns en tradition där Gud citeras: "Jag var en gömd skatt som ville bli upptäckt, så jag skapade människan. " Det finns inget som tyder på att det finns något mål.
Naturen och naturkrafterna avgör vad som sker. <i>︎Himmelriket är ett centralt begrepp</i>︎<i> ︎inom många religioner. </i>︎ <i>︎"Vår fader, du som är i himmelen".
. . </i>︎ <i>︎Så börjar kristendomens</i>︎<i> ︎mest centrala bön: Herrens bön.
</i>︎ <i>︎Men inte bara de religiösa</i>︎<i> ︎riktar blicken uppåt. Så gör även forskarna. </i>︎ <i>︎Inom bara 20 år tror de</i>︎<i> ︎att vi har upptäckt annat liv i universum.
</i>︎ <i>︎Proxima b, den jordliknande planeten,</i>︎<i> ︎är bara en av platserna där man ska leta. </i>︎ <i>︎Kan då religion eller livsåskådning</i>︎<i> ︎säga något om universum? </i>︎ Med universum är det så att vi vet skillnaden mellan 10, 100 och 1 000.
Men när det kommer till en miljard och tio miljarder– –så har vi väldigt svårt med proportionerna. Vi är begränsade i vårt tänkande. Våra hjärnor är begränsade.
Universum är en ständig påminnelse om det otroligt stora. Det är också en påminnelse om– –att våra bilder och vår föreställning om Gud tenderar att bli väldigt små. Talar vi om Gud som universums skapare, så kan vi aldrig tänka för stort om Gud.
Det påminner om att vi inte ska göra Gud till en liten stamgud som vi bråkar om. Dalai lama träffar regelbundet naturvetare. De talar om fysik och buddism.
När det gäller buddismens subtilare filosofi, finns det mycket sammanhang. Min livsåskådning säger ingenting i sig om universum. Jag följer vetenskapen– –och känner stor ödmjukhet inför att vetenskapen söker svar på dessa frågor.
Vi kanske aldrig når dem, eller så gör vi det. Det är spännande och inspirerande, men vi vet inte. Min tro säger mig att universum är begränsat.
Det är en del av det som existerar, men det är inte allt. Det är dessutom begränsat i tid. Vi lever i en rumtid, men det finns också en värld utanför rumtiden– –som är oändligt mycket större än den rumtid vi lever i, vilken i sig inte är så liten.
<i>︎Forskarvärlden spekulerar i</i>︎<i> ︎om det kan finnas flera universum. </i>︎ <i>︎Man menar att det är orimligt att tänka sig</i>︎<i> ︎att vårt universum är det enda som finns–</i>︎ <i>︎–och att det utanför vårt finns ett till,</i>︎<i> ︎och ett till i oändlighet. </i>︎ <i>︎Ju större universum upplevs,</i>︎<i> ︎desto mindre ter sig vi människor.
</i>︎ <i>︎Men religionen sätter ofta stort fokus</i>︎<i> ︎på just människan. Hur går det ihop? </i>︎ Vi är ett litet ömtåligt klot mitt i detta oerhört stora.
Och vi spelar en ganska liten roll i universum som helhet. Däremot är det ju så att vi just nu är de enda som kan reflektera om universum. Ur vårt perspektiv är vi rätt viktiga, men inte ur universums perspektiv.
Det handlar om vilket perspektiv vi har. Människan är lika viktig oavsett hur stort universum är. Vi är inte ens ett sandkorn i det stora universum, vi är jättesmå.
Det kan ge oss en känsla av ödmjukhet inför hela världsalltet att vi är så små– –men det betyder inte att vi är oviktiga. Att man är liten betyder inte att man inte också kan vara viktig. Jag tror att var och en av oss är helt unik och har vår egen roll, vårt eget syfte.
Vi är lika stora och viktiga inför Gud. Ja, det är vi som lever här– –oavsett om det finns miljarder andra universum alldeles bakom dörren där. Men det är vi som lever här, som ska ta ansvar, som ska göra något av våra liv.
Det betyder kolossalt mycket. Vi har ju inget annat att satsa på. Vi måste utgå från oss själva.
Det är både rätt och fel att sätta stort fokus på människan. Vi behöver förstå oss själva i relation till Gud, varandra och resten av skapelsen. Men samtidigt dras vi med ett arv, att vi är alldeles för antropocentriska– –dvs.
fokuserade på just människan. Det är ett lyte som finns främst i västvärlden. Det finns ju andra folk och kulturer som är betydligt mer inkluderande– –och betydligt mer medvetna om samhörigheten med skapelsen– –och genom det också med det som är större, med alltet.
Vi kan lära oss av det. <i>︎Vad är meningen med livet? Om man</i>︎<i> ︎googlar, får man 157 miljoner träffar–</i>︎ <i>︎–vilket ger en fingervisning om</i>︎<i> ︎att man inte är först på bollen.
</i>︎ <i>︎Och här är vi svenskar extrema. </i>︎ <i>︎37 % av oss tänker ofta på livets mening,</i>︎<i> ︎vilket är den näst högsta siffran i världen. </i>︎ <i>︎Bara Argentina slår oss.
</i>︎ Varför är det så att svenskarna funderar så mycket? Det är svårt att veta. I dag tillhandahålls ju inga enkla svar, och då kanske man måste fundera själv.
Jag tror att det är en vilsenhet. Vi har ett samhälle som, åtminstone för många, ger allt det materiella. Många kan ha en väldig frihet med sin tid och sitt liv.
Åtminstone på ett skenbart sätt. Det kanske ger en tomhet ibland. <i>︎Men vad är svaret?
</i>︎ Att leva nära Gud och varandra. Att leva nära det gudomliga mysteriet som är outgrundligt. Och att leva nära i vardagliga relationer.
Det finns ingen speciell mening med livet, men människan är en kreativ varelse– –som oavbrutet skapar mening. Såtillvida finns det mening. Men den finns inte där ute som en kopp te.
"Här är meningen med livet! " En av de bästa beskrivningarna av meningen med livet finns i en bok: I "Människans slaveri" beskrivs det som mönstret i en persisk matta. Meningen med livet är att vi ska göra våra liv så vackra som det någonsin går.
Men jag vill lägga till att det finns någonting inom oss– –som är en gnista av det gudomliga ljuset. Jag tror att meningen med livet är– –att vi ska komma i kontakt med den gnistan och därigenom lära känna Gud. Meningen med livet tror jag är olika för olika människor.
För somliga är det att få barn, att ha en familj. För andra är det att arbeta politiskt, att påverka världen, förbättra världen. För någon är det kanske konsten eller musiken.
Det är individuellt. Vi skapar den meningen individuellt, i samspel med andra. <i>︎Sverige brukar kallas för</i>︎<i> ︎världens mest sekulariserade land.
</i>︎ <i>︎Här ger ungefär 70 % av befolkningen</i>︎<i> ︎vaga svar när det kommer till religion. </i>︎ <i>︎Här finns de som tror på "något större". </i>︎ <i>︎Här finns också de som säger sig inte veta</i>︎<i> ︎om det finns en gud eller ej: agnostikerna.
</i>︎ Jag tycker nog att egentligen så är mittgruppen, den de flesta tillhör– –på många sätt den mest intressanta. Det är där ett mer förutsättningslöst samtal kan föras om de djupa frågorna– –där det är omöjligt att nå fram till ett definitivt svar som alla är överens om. Det handlar inte om att nödvändigtvis övertyga– –eller om att olika livsåskådningar ska se det här som något slags jaktmark– –där man ska övertyga och plocka anhängare.
Kanske handlar det för många om att hitta ett sätt att hantera den här vilsenheten– –och vila lite grann i en form av gåta: Det finns saker som man inte riktigt vet – de riktigt djupa och stora frågorna. Därför är det viktigt, inte minst för att vi pratar om 70 % av Sveriges befolkning– –att man inte låser sig i ett svartvitt tänkande– –om religion och naturvetenskap och deras relationer sinsemellan. Att man inte låser sig i: "Vi tänker så här, och ni så där.
Vi har rätt, och ni har fel. " <i>︎Vi är den enda varelse</i>︎<i> ︎som är medveten om–</i>︎ <i>︎–att vi för varje dag som går</i>︎<i> ︎kommer närmare vår egen död. </i>︎ <i>︎En insikt som driver oss</i>︎<i> ︎att finna mål och mening med våra liv.
</i>︎ <i>︎Frågan är om vetenskapen kan ge svar. </i>︎ Nej. Det ska den inte heller göra.
Nej, det har den inte. Naturvetenskapen har inget att säga om meningen med livet. Det är inte naturvetenskapens uppgift.
Det är inte två skilda världar. Ju mer vi lär oss förstå hur naturen fungerar– –desto bättre förutsättningar har vi för att tala om mening. Men naturvetenskapen i sig har sina begränsningar.
Man kan inte ha en hundraprocentig natur- vetenskaplig världsbild och inget därtill. Det finns alltid övertygelser som vi bär med oss, som föregår empirin. Om vi håller oss strikt till evolutionen är det svårt att motivera– –varför vi tar hand om det som är svagt, varför vi värnar det svaga.
Strikt evolutionstekniskt är det ju bara bra om det svaga inte får fortsätta. Så naturvetenskapen ger oss inte till fullo en världsbild. För att ha någonting att leva och dö för behövs det något mer.
Det kan berika en uppfattning om meningen med livet– –och tala om för oss hur livet fungerar. Det ger mer kontext, struktur och olika nyanser i förståelsen av vad livet är– –vilket ju är väsentligt när man ska prata om vad meningen med det livet är. Men enbart naturvetenskapen kan nog inte förklara varför vi finns till.
<i>︎Men en sak är säker: Den lär oss</i>︎<i> ︎om våra exceptionella egenskaper–</i>︎ <i>︎–som sammanförda i våra kroppar gör oss</i>︎<i> ︎helt unika bland alla levande varelser. </i>︎ <i>︎Och när vi nu blivit så överlägsna</i>︎<i> ︎kan man kanske tycka–</i>︎ <i>︎–att människan borde ha</i>︎<i> ︎ett större uppdrag än att bara leva. Eller?
</i>︎ Det vet jag inte. Nej. Vad betyder uppdrag?
Vi säger att människan är skapad till Guds avbild. I det ligger ju också ett uppdrag: att vårda skapelsen. I en dialog med en kristen skulle jag säga– –att människans uppdrag är att förverkliga denna budda-natur– –denna potentialitet som finns inom människan.
Det är hennes skyldighet att utvecklas så att han eller hon blir till nytta för andra. Nej, det har inte människan. Jag tror inte att det existerar några gudar eller gudomliga uppdrag.
Ja, vi har ett gudomligt uppdrag, och det är att upptäcka Gud. Det är vårt stora uppdrag. Sedan har vi naturligtvis ett ansvar– –att leva omtänksamt gentemot andra människor och resten av skapelsen.
Här har forskningen kommit en bit på väg– –men det är fortfarande ett mysterium exakt vad medvetandet är. Allt vi vet i dag om hjärnan tyder på att medvetandet är en funktion hos hjärnan. Medvetandet är det hjärnan gör när den lever.
Det är vad jag tror också. Jag tror att medvetandet upphör när vi dör. Det är inget annat än hjärnans funktion.
För människan betyder medvetandet att hon är en reflekterande varelse– –som på sätt och vis kan ställa sig utanför sig själv och reflektera över sin relation– –både till sig själv, till medmänniskan, till naturen och inte minst till det gudomliga. Att hon är medveten om sin omvärld, kan tänka om den– –och att hon hämtar information om den genom synintryck, känslointryck osv. Jag skulle säga att medvetandet är en process.
Det är ungefär som ett program i en dator. Det är liksom ingen enhet, ingen entitet på det sättet. Jag tror att det är en process, något som pågår, något som händer i vår hjärna.
Men det är ingen fysisk <i>︎existent</i>︎ på det sättet. Själ och medvetande är synonymt för mig. Det är samma sak.
Jag vet inte. Ordet är lite främmande inom buddismen. Jag skulle vilja beskriva själen som en gnista av det gudomliga ljuset.
En liten bit av Gud, om du vill, som bor inom oss. Någonting som har en direkt relation, en direkt koppling till det gudomliga. Mycket enkelt kan man säga att själen är "självet", det som vi själva är.
Själen är en aspekt av att vara människa. Det är ingen substans i kroppen som man kan dra ut. <i>︎Det är lätt att få för sig att kyrkbänkarna var</i>︎<i> ︎proppfulla varje söndag för 100 år sedan.
</i>︎ <i>︎Men så var det inte. Tvärtom. </i>︎ <i>︎Bara 5 % av vår befolkning</i>︎<i> ︎pallrade sig i väg.
</i>︎ <i>︎Jämfört med de knappt 3 % som kommer</i>︎<i> ︎i väg i dag, är skillnaden inte särskilt stor. </i>︎ <i>︎Men även om vi är ett extremt sekulärt land</i>︎<i> ︎där stat och religion är tydligt särat–</i>︎ <i>︎–så är vi traditionellt ett kristet land. </i>︎ <i>︎Kyrkor fyller vårt landskap.
Barn döps,</i>︎<i> ︎par gifter sig och döda begravs i kyrkan. </i>︎ <i>︎Kristna högtider som jul och påsk firas här–</i>︎ <i>︎–och debatten kan bli hetsig</i>︎<i> ︎om skolavslutningar flyttas från kyrkan. </i>︎ <i>︎Men genom framför allt invandring</i>︎<i> ︎är vi också ett mångreligiöst samhälle.
</i>︎ <i>︎Här finns buddister, judar, hinduer</i>︎ – <i>︎och framför allt muslimer–</i>︎ <i>︎–vilka i dag den grupp som är näst störst,</i>︎<i> ︎med ungefär 200 000 praktiserande. </i>︎ <i>︎Och alltihop tack vare religionsfrihetslagen</i>︎<i> ︎från 1951 som i dag är grundlagsskyddad. </i>︎ <i>︎Då är det väl bara en fråga som återstår.
</i>︎ Jag svarar spontant: Javisst! Jag tror att Gud existerar i verkligheten– –och att Guds existens egentligen är den enda riktigt verkliga existensen. Allt förutom Gud är möjligheter.
Gud är den enda nödvändigheten. Guds existens är så nödvändig att det vore otänkbart att den inte skulle finnas. Det är tveklöst på det viset att Gud finns– –i den bemärkelsen att Gud är en idé som många människor har.
I den bemärkelsen finns naturligtvis Gud. Men den stora frågan är: Finns det någonting utanför våra hjärnor som är Gud? Det tror jag inte att det gör.
Gud finns också i våra hjärnor– –eftersom vi kan relatera till Gud genom vår hjärna, som är en del av vår kropp– –och inte en oberoende kommandocentral som styr vår kropp. Vi har fått lära oss att vi är den här enheten: Hjärna och kropp – själ, kropp och ande – allt det där hänger ihop. Vi har bara fyra personer i den här filmen.
Det är omöjligt att göra en film där allas röster får höras. Tycker du att vi har gjort ett riktigt urval? Det är en stor fråga.
Det svenska språket är lite torftigt när det gäller tro. På engelska finns det två ord för tro:<i> ︎beliefs</i>︎ och <i>︎faith. </i>︎ Det är en viktig skillnad att ha i åtanke.
<i>︎Faith</i>︎ är mer en känsla av att det finns något större, något mer. <i>︎Beliefs</i>︎ kan vara mer kognitivt– –i den bemärkelsen att det sitter i hjärnan och har ett innehåll: "Jag tror på Gud, och Gud har de här egenskaperna. " Det är viktigt att tänka på att många kanske egentligen har mer <i>︎faith</i>︎ än <i>︎beliefs.
</i>︎ Det är en större uppdelning– –som skulle kunna skära genom många olika religiösa och andra livsåskådningar. Det är intressant att titta på vilken spännvidd som finns inom en religion– –och hur man på olika sätt har löst konflikten– –mellan naturvetenskapen och de religiösa föreställningarna. Hur det ser ut inom olika religioner och vilken skala som finns– –mellan de mer bokstavstrogna och dem som inte riktigt går att skilja– –från gruppen i mitten som är väldigt sekulariserad.
Då blir det inte den här bilden av att alla är på ett visst sätt inom en viss religion. Det vore intressant att se på den skalan och höra hur man löst konflikterna. Vi får helt enkelt göra en film till.
<i>︎Men nu är den här filmen slut. </i>︎ <i>︎Glöm inte att det finns många sätt</i>︎<i> ︎att se på livet:</i>︎ <i>︎Att man både kan tro på Gud och big bang</i>︎<i> ︎på samma gång. </i>︎ <i>︎Att du inte är ensam om du går runt</i>︎<i> ︎och funderar över livets mening.
</i>︎ <i>︎Och att det tack vare</i>︎<i> ︎vår religionsfrihet och åsiktsfrihet–</i>︎ <i>︎–finns en oändlig variation av svar.